Stadsvandring Lindolmen



Skapare: Lundby Kultur

 

TRANSKRIPTION
Bakgrund: Göteborgs stadsmuseums mobila museum var i Lundby under Lundbys kulturmånad. I programverksamheten erbjöds 47 öppna stadsvandringar med 22 olika teman. Vandringarna spelades in och ett urval har sedan gjort inför transkribering så att varje tema blivit transkriberat.
Tidpunkt för denna vandring: 2012-09-05, onsdag, kl 13:00-14:00
Tema för denna vandring: Lindholmen – Vandra på Lindholmen med Föreningen Gamla Lindholmspojkar (Yngve Holmqvist) och arkeologen Tom Wennberg (anställd på Göteborgs stadsmuseum). Samlingsplats: Sjömanskrogen Port Arthur, Sannegårdens busshållplats.
Transkription av stadsvandring:
Y: (Yngve) Nu vill Tom saga lite grand i början här.

T: (Tom) Jag vill ställa frågor egentligen för vi ska ha det i vår statistik och det är hur många kommer från Lundby?

T: Ja det är väl de flesta, 75%.

T: Hur många brukar gå in på stadsmuseet eller har varit där i något sammanhang?

T: Det är de flesta, det är bra, det var allt. Yngve.

Y: Jag kommer att ha den här lilla grejen framför mig. Det är så att det här ska dokumenteras och arkiveras så när arkeologerna börjar gräva i Göteborg om så där en 1000 år eller något sådant där, då kommer de inte att hitta någonting här kanske och därför ska jag berätta om det. Jag kommer att börja med att mitten på 1800 talet. 1844 då var det så att det var ett säteri som hette Lindholmens Säteri som låg där nere. De kom på obestånd så att det skulle säljas ut det här och då var det en advokatfirma i Göteborg Matsson och Braune som köpte den, men bara någon dag senare så såldes det vidare till två Sävebönder, en som heter Adolf Andreasson och en som heter Anders Magnusson plus 2/3 mantal såldes till en kille som hette Vilhelm Teodor Tranchell, honom kommer jag att prata om lite längre fram sedan. Det här Lindholmens Herrgård, det byggdes 1844. Det var ett etage på den tiden och 1882 så byggdes det till att bli två etage. Vad man kan säga om det, det är det att där var Lindholmens eller Lundby sockens första skola, det var en så kallad Roten skola som byggdes där. Med dagens perspektiv kan man säga att cirkeln är sluten för nu ingår den i Herrgårdsskolan som ligger här. Det huset som är bakom det stora gula huset där. Det är Lundby kommunalhus, det var Lundby sockens hus. Det var så fram till 1906 då Lundby inkorporerades med Göteborg. Vad man kan säga om det här området här uppe på kullen som man säger här, där finns det intressanta stenhuggningar som gjordes i mitten på 1800 talet av sjömän som låg och väntade på hyra. Då knackades det ut där och för några år sedan så gjorde Vitlyckemuséet undersökning här och dokumenterade det, så är väl dokumenterat idag. Om man tittar i den riktningen så ligger det ett litet hus på vänster sida där bilen backar ut nu, det är hamnarbetarnas hus, det var där gubbarna gick och fick sina blixtbrickor och fick sina jobb tilldelade, så kallade lusasken. Det här är en anrik krog, Port Artur. Det är en sjömanskrog som byggdes på sent 1800 tal och där kan ni tänka er att där är många varvsarbetare och stuveriarbetare som har lagt sina surt förvärvade slantar på ölen där inne. Nu ska vi knalla vidare upp mot backen här. Arbetaregatan så att ni går runt staketet där bara. Nu ska vi göra ett litet stopp här. Det blir lite backar upp och nedåt så där så vi får gå lite sakta och vila på vissa områden. Nu har ni kommit till Bonnabacken. Då fortsätter jag, ni har nu kommit till Bonnabacken, Bonnabacken, hit kom Hisingsbönderna och sålde sina produkter till de nyinflyttade och nybyggarna på Lindholmen och här på Bonnabacken, där fanns den första och enda pumpen på Lindholmen där man kunde hämta sitt vatten. Vad man kan säga här, förutom böndernas rörelser här, så låg det ett bageri som hette Rålunds bageri och konditori låg här uppe och det huset som är rakt fram här det är en anrik plåtslagarfirma på Hisingen som hette Fjällman som låg där. Han sägs ha gjort taket till domkyrkan, koppartaket där. Det gråa huset som är i dungen bakom där, det är Utsikten, det är det första huset som byggdes på Lindholmen bortsett från de här gårdarna och så. Det står en bänk där, den bänken den kom till för ett antal år sedan, det var så att arkivarien före mig gamla Lindholmspojkar Evert Torkelsson han hade läst en artikel i tidningen, kan man skänka en bänk? Och det kunde man och det var så att det fanns en skådespelare som höll till här på Aftonstjärnan, Kent Andersson, om han är bekant, han är alltså härifrån Rambergsstaden som ligger på andra sidan vägen där. Det sägs att han såg sin första teater på teater Aftonstjärnan och när han hade gått bort 2005 var det väl, då beslutade vi Lindholmspojkar att vi tillsammans med Aftonstjärnans kulturförening skulle göra en insamling till en bänk och vi hade råd att göra en halv bänk, men park och natur som gjorde bänken, de tyckte att det såg för fattigt ut så de bjöd på resten då. Så nu finns bänken här till minne av Kent Andersson, teater Aftonstjärnan ligger i den riktningen och där kommer vi att avsluta dagens vandring. Nu går vi vidare. Ni får jättegärna kommentera och ställa frågor under tiden, det stör inte mig alls men ni får fäkta lite grand för jag hör i stort sett bara mig själv just nu.

Kvinna: Är du uppvuxen här på Lindholmen själv?

Y: Jag är inte uppvuxen men jag har gått i skola på Lindholmen.

Man :Mjölkflaskan

Y: Nej jag har inte gått i Mjölkflaskan, vi gick i gamla skolan.

Y: Nu har vi kommit till Lindholmsvägen, det är alltså kyrkvägen mellan Lindholmens Säteri via Sannegårdshamnen Lilla Kvilla som den hette, det var ju ingen hamn från början där till Sannegårdens säteri och vidare upp till Lundby gamla kyrka. På den här gatan, där låg i stort sett alla affärer, det var affärslängor hela vägen och här kan man säga, ungefär här, här låg en affär. Den största affären, det var väl så nära en stormarknad man kan komma. Det var handlare Svensson, den låg här. Han hade speceriaffär, järnaffär och kemikalieaffär och ..

Publik: Han hade glas också.

Y: Han hade glas också man fick lämna in glas där fast glasmästeriet låg där borta när jag gick i skolan. Vad man kan säga om handlare Svensson, han var en redig karl, han var ordning och reda med honom och han sålde vissa produkter som nyttjades av några gubbar. Det var så att det fanns ett A-lag här på Lindholmen, lika väl som det fanns på andra ställen och det A-laget, de drack rödsprit och det handlade de av handlare Svensson men eftersom handlare Svensson tyckte att det var ju för eländigt att de höll på med det där så han blandade i en kapsyl fotogen i den här drycken och smakade det illa förut så blev du inte bättre då. I alla fall så förtäljer historien så här att en lördag så kom gubbarna in, de fortsatte ju att dricka den här sörjan så när de kom in på lördag och vaknade och tog av sig kepsen och skrapade med foten och allt vad de gjorde sedan sa de till handlare Svensson ”Ja vi skulle vilja köpa lite rödsprit” ”Åh snälle goe Svensson, blanda inte in någon fotogen idag för vi ska ha främmat ikväll” så var det. Vi går vidare nu har vi kommit fram till Lindholmens nya torg. 1936 så beslutade de att bygga upp det torget, det var så att man hade vuxit ur Bonnabacken helt enkelt, det var.. Lindholmen det var ju jättemycket folk som bodde, över 3000 människor bodde på Lindholmen på den tiden och då behövde man en större yta för bönderna så de kom hit med sina hästar och ni ser fortfarande lämningarna efter hästens vad de drack vatten och var de spände fast dem. Vad man kan säga om nya torget så samma år som de anlades så var det en kille som hette Axel Lindqvist som vurmade mycket för barnen att de skulle ha någonstans att vara så han lät anlägga den här lekplatsen som är här och man kunde hyra leksaker eller låna leksaker och roa sig bäst de kunde. På sommaren om ni ser den rundelen som är sandlåda nu, det var bassäng kan man säga då, man simmade där på sommaren, simmade och simmade och det var så här mycket vatten ungefär och på vintern så spolade de där så de kunde åka skridskor.

Kvinna: Här har jag badat.

Y: Har du det? Det var inte dåligt. Blev du våt upp till knäna?`

Kvinna: Ja..

Kvinna: Jag har en annan fråga när jag ändå är här. Västfabrik, var det här eller här.. har det varit (…) här länge?

Y: Alltid, eller på tätorterna var det kolonilotter. De odlade potäter och frun i huset fick odla lite ringblommor, sådana som man hade på den tiden. Jag kommer att prata lite grand om (...) när vi kommer tillbaka. Jag ska nämna de här träden som ligger nerblåsta här. De blåste ner med stormen Birgit 2011, eller Berit eller vad hon hette hon som blåste in då. De träden planterades någon gång 1905 1906 och någon gång på 50-talet, redan då höll de på och rasade ner och då lagade några gubbar som bodde i det huset Älvsborg, de lagade det med cement och så det stod från 50-talet och fram till nu då så att när den stormen var så då rasade det ena trädet ner och sedan när de skulle ta ner det så rasade det andra också.

Man: Det är liv i den.

Y: Ja det är liv.

Kvinna: Var det gubbar som bodde i Älvsborg 2 menar du? Det kan ha varit min farfar.

Y: Jag har namnen på dem men jag har det inte i huvudet.

Kvinna: Finns det några Lindholmstöser? Det gör det.

Y: Gamla Lindholmsflickor höll jag på att säga, det får man absolut inte säga för de hette Lindholmsflickor. Nu ska vi ta lite till vänster här. Det är här ni ser nedanför här det är Lindholmens torrdocka. Den anlades 1976 tror jag det var. 1844 så började Vilhelm Teodor Tranchell att bygga båtar på Lindholmen men redan innan dess, redan Gustav Vasa han lät bygga båtar här, det gick en vik in där och här var industrin väldigt väldigt tidigt. Det var kakelugnsfabriker och Kimröksbruk och sillsalterier och lite sådana saker fanns här nere men den här dockan då, de byggdes 1874, -76 och då var den ungefär hälften så stor som den är nu. 1951 så utökades den till att bli den här storleken och nu ser ni att det är en fritidshamn. Vad man kan säga om det här Lindholmen så där uppe, nu ser man, ja lite svagt så ser man disponentvillan ligger emellan de gula husen här. Det är den äldsta byggnaden som var disponentvillan och kontor på den tiden. Intill den disponentvillan så låg det en krog som hette tuppen och det var krog och världshus som användes mest för sjösättningar och sådant. Det var celebriteterna från Göteborg som kom dit och roade sig och spelade tennis och gjorde lite av varje. Det fanns en krog till här ute som hette hönan som låg ungefär vid det gula huset och krogen i hörnan var verksam fram till 1905 sedan så blev det ett arbetarbibliotek och det biblioteket så gav de kurser för ”gossar” som det står. De fick ritningsläsning och linjalritning, och det var väl någon föregångare till industriskolan kan jag tänka mig. De här krogarna de gick ju väldigt bra, men det var inte Lindholmsfolk som gick där, det var det ”fina folket” och här uppe bodde det fina folket över huvud taget. Där bodde ingenjörer och verkmästare och sådant och de vanliga var aldrig där. Det var en vanlig som var där och det var vattenbäraren, han gick från pumpen på bonnabacken säg 40 gånger om dagen bara med ett ok över axlarna med två tolvliters spänner så han gick där, så var det med det. Ska vi knalla vidare.

Kvinna: Hur länge har den (…) varit avstängd?

Y: Den har varit avstängd jättelänge för de röjer inte där.

Kvinna: Varför inte?

Y: Det är rasrisk.

Kvinna: Ja men det är jättesynd att de inte gör iordning den.

Y: Ska vi gå vidare upp på slottsberget?

Kvinna: Jag har en snabb fråga. Hette den hönan? Om i tuppen och hönan eller hörnan som i en hörna så?`

Y: En höna.

Kvinna: Med ägg.. ja.

Y: Den andra heter Tuppen.

Kvinna: Samtidigt?

Y: Ja. 1920 stängde de puben och 1905.

Kvinna: Här var väl en vattenpump så de som bodde på slottet fick gå och hämta här.

Y: Ja den finns fortfarande jag kommer att prata om det.

Kvinna: Vet du var Mölles gata låg?

Y: Ja det var Mölles gata som gick där.

Kvinna: Det var det som var där. Jag menar det var väl mycket arbetarbostäder också va?

Y: Ja i senare tid var det det.

Kvinna: Jaha.

Y: Nu ska vi bromsa till lite här. Det här är det äldsta huset på Lindholmen i modern tid och det är 1800 tal. Det är inte det första huset utan det är det äldsta och det var ett skolhus i Ytterby socken som man plockade ner och monterade här.

Man: Man tog det hit upp från (…) också..

Y: Det vet jag inte hur man fick.

Man: Jag har för mig att man tog hit (…) och bar upp.

Y: De här husen som ligger här, de byggdes alltså av arbetare som alla andra hus på Lindholmen. Och man fick tomten av arvet. Sedan så lånade man pengar och så byggde man huset. Köpte virke på Ström (…) och Larsson som låg här nere.

Kvinna: Var är det den äldsta källaren ligger?

Y: Vi kommer till det.

Y: I det här huset, ett fyrmannahus, det var alltså fyra lägenheter. Lägenheterna var alltså på ett rum och kök. Kakelugn i rummet och vedspis i köket och här bodde sammanlagt bodde det 26 barn i det huset vid ett enda tillfälle och det var så att det var fyra familjer och uppe på vinden så låg det två små spisrum och där bodde en änka i varje rum med var sina tre ungar och då sägs det att när fru Anderssons ungar springer ner för trapporna så låter det som att man drar ut en säck potatis och det var så att de hade träbottenkängor, det var fattigt och eländigt så det hade det, på sommaren gick de barfota och på vintern gick de i träbottenkängor. Vatten hämtade man här. Man hade alltså inte vatten inne i husen, det fick man långt senare. 1955 kunde man läsa i GP pumparna på Slottsberget har fått gubbsjuka. Det tog alltså tio minuter att fylla en spann och då tänkte Slottsparksborna så här: Äntligen får vi in vatten. Men vad som hände det var att Vattenverket kom hit och grävde och satte dit lite grövre rör och på den vägen var det ända fram till 1981-1982 då fick man in vatten. Nu går vi in i drottning Blankas slott. Drottning blanka fick alltså det här slottet i morgongåva av sin man Magnus Eriksson och nu ska Tom berätta mera vetenskapligt om det här.

T: Ja det är inte så mycket att berätta, vi vet väldigt lite om den här platsen. Drottning Blanka på 1330 talet, vi vet att det är omnämnt som slott 1333 och sista gången vi ser det här i källaren är 1339 så det är 6 år som vi vet att det finns Lindholmen slott. Men redan 1250 talet så omnämns Lindholmarna i sammanhanget i en fredsprocess mellan kung Haakon uppe i Norge och danskarna där Birger Jarl är med och medlar och då är Birger Jarl på andra sidan älven här med 5000 man för att styra upp fredsförhandlingarna men det är inte nämnt som ett slott då utan det är själva Lindholmen så vi vet inte om det är så gammalt och nu är vi så många så vi ser det inte men jag har med en karta från sent 1600 tal, så ser vi vad Lindholmen egentligen är och det är ju en, det är Sannegårdshamnen och sedan ända bort till Ramberget så går det en kanal, Sannegårdshamnen bort till Ramberget så det är ganska stort område som är själva Lindholmen och det vi står på nu är ju Slottsberget. Redan på tidigt 1800 tal, 1810 har vi en karta som visar lämningar efter ruinen, och det är inzoomat, jag håller på rätt håll så vi vet var vi är. Där har vi älven på rätt sida. Jag vet inte om alla ser men det är lite murar och de murar vi ser där, de är alldeles bakom oss här och under huset i hörnan, vi kan gå lite närmare det huset så vi..

Man: Jag det ryktades om att det ska finnas en brunn som är nerlagd mellan de husen, jag vet inte om det är sant.

T: Vi kommer till den sedan, den är utgrävd så att det vet vi att den fanns.

Man: Den kanalen Lindholmen, när försvann den då?

T: Under 1800 talet som jag förstår det, jag är inte säker men jag tror det, ja. Nu blåser det ännu mer.

T: Gustav Brusevitz är här och tecknade av berget på 1860 talet och rätt perspektivbild över och hur det såg ut på den tiden och det ser man väldigt tydligt i ruinerna kvar uppe på, där de olika siffrorna beskriver hur han tolkar det han ser och hur stora murarna är och bl.a. femman som ni inte ser där men det ska vara ett torn till det huset.

Kvinna: När var detta sa du?

T: 1860 talet, 1864 kanske lite tidigare. Detta är ett annat perspektiv, här står vi uppe på Slottsberget och tittar. Vi har Ramberget på ena sidan och Göteborg på andra sidan, här har vi Ramberget och så Göteborg och då ser man också lämningarna kvar 1860-tal.

Kvinna: Det fanns så lite hus här ute då? Med varvet, då hade det varit 20 år varv redan..

T: Ja de ligger nog nedanförkanten här så man ser inte dem på denna bilden men detta är uppe på själva Slottsberget, de började ju bygga strax efter här på 1870 talet så är det ju denna bebyggelsen vi har här och han var flitig den här Brusevitz han gjorde även en plan som förenklade för oss arkeologer det är bara att gräva där man tror murarna är och den brunnen du talar om, nr 12 här på bilden, den är delvis utgrävd på 1960 talet.

Man: Var går gatan nu jämfört med muren?

T: Jag skulle egentligen gjort en (…) där men..

Man: Vi går upp här nu och sedan så går vi ner..

T: Ja vi går lite mer snett så här.

Man: Är det utåt hamnen då eller?

T: Den är inte riktigt rätt men vi går egentligen så här, snett så. Men vi kommer att se det på bilden sedan hur murarna går. 1960 talet så var det ju som du var inne på innan så skulle de ju riva husen här och spränga bort berget och göra en torrdocka här också, det blev ju aldrig av men i det sammanhanget så grävde Harald Widén, arkeolog på stadsmuséet eller dåvarande Göteborgs historiska museum, ser ni detta huset som är här mitt på bilden, det är det huset där. På båda sidor om det huset, bara innanför där du står någonstans går murarna under gruset en 50 cm ner, de ligger kvar, han hade bara framme dem och lade igen dem igen. Och yttermuren som är yttermuren om själva slottet, den kanske är 3,5 meter bred, det var rejäla murar som det här stod på. Och i samband med det så hittar man större tegel som var av äldre typ och man hittade kalkbruk, huggstensdetaljer som har varit i själva slottet då men inga daterande fynd så att inget som avslöjar exakt utan det var medeltida fynd men inga mynt eller liknande. 1990 så var Göte Nilsson Schönborg här och grävde inför en utbyggnad av det huset, det står här, då fick han fram änden på själva slottsbyggnaden som går under uthuset där, så att nu står vi precis utanför själva slottsbyggnaden in på gårdsplanen.

Man: Får jag fylla i här. Det huset var väldigt förfallet när jag fick tag i det och jag bröt upp golvet för det var fuktskadat och så hittade jag murrester här inunder och jag var nere på museet och frågade, ska jag fortsätta eller ska ni titta på det. Och då nej fortsätt att göra i ordning huset.

T: När var detta?

Man: Det måste ha varit 1967.

T: Det var ju synd.

Kvinna: Det skulle ändå rivas alltihop här.

T: Ja han som grävde här då 1960 Harald Widén var ju inställd på att gräva ut alltihop för det var helt klart att det skulle rivas, det skulle bort så det fanns inga andra idéer om det men det räddades som tur var när man ser hur vackert det är. Så här kunde det se ut när man grävde fram murarna, detta ligger kvar under backen här och det finns ju flera orörda delar som inte är framtagna än så att det frågorna vi har, de finns nere i backen bara vi gör riktade insatser. Här är en artikel från en känd tidning som visade ett exempel på hur det kan ha sett ut. En jätteliten bild men vad man kan tänka sig är en träborg, alltså en timmerborg med kanske tegeltak i bästa fall med tegel i spisrös och liknande men det är en träborg vi ska tänka oss.

Kvinna: Men man hittade inga spår att det hade brunnit ner eller någonting sådant? Det borde man ha sett i så fall.

T: Nej inga sådana spår alls. Jag skulle ha nämnt det tidigare med årtalen här. 1366 så omnämns Älvsborgs fästning första gången och troligtvis så tappar den sin funktion för den ligger på fel sidan av älven. Tuve och Lundby är ju en del av Sverige men det är svårt att försvara på andra sidan älven så man ville hellre ha sitt yttersta fäste på den sidan och då tror jag att Slottsberget upphör och Lindhomen upphör som fäste i alla fall. Ja det räcker kanske.

Kvinna: Tackar.

Y: Vi går vidare. Jag kan berätta lite grand att drottning Blanka hade en husfru som hette Birgitta Birgersdotter, hon höll till här uppe också och hon var en riktig ränksmidare säger de, hon spridde ut rykten om kungafamiljen att han var både det ena och det andra och hon hade någon Bengt Erlandsson som hon hade lite fuffens med drottning Blanka. Den här heliga Birgitta blev så småningom över huvud taget, den här Birgitta Birgersson som kanske fick dåligt samvete och fick lite uppenbarelser och drog iväg till Rom och blev kanoniserad och blev kändis.
1789, kan ni tränga ihop er lite grand för rösten försvinner i all blåst. Här blåser det på Slotsberget det brukar det aldrig göra annars men det gör det idag..

Publik: .. he he..

Y: 1789 så blev den platsen nedanför här gav Gustav den III löjtnant Ehrensvärd i uppdrag att ställa upp 16 stora kanoner så att det blev ett kanonbatteri här uppe och de hade ingen som helst funktion när det gäller rikets försvar eller någonting vad man kan förstår. Det enda de användes till det var att skjuta salut på kvällarna när de skulle släcka eldarna på fartyget, det var det de användes till.

Kvinna: Den som bodde överst hade 11 barn.

Y: Det stämmer nog, de hade mellan 6 och 10-12 barn hade de flesta här. När Gustav den III var här på 1700 talet då var han här för att besiktiga sillsalterierna, då bodde han på Sannegårdens säteri som låg ungefär 3:e 4:e huset där borta låg Sannaregårdens säteri, Sannegårdens Säteri det rasade i hamnen någon gång mellan 1906 och 1913..

Y: Man grävde ut här och på västra sidan så blev det en kolhamn och på östra, denna sidan, så blev det en trähamn eller trägods skeppade man ut och det var egentligen en produkt, det kallade man pit props, det var stöttor på cirka 90 cm som var till engelska kolgruvorna så det skeppade man ut där. Det var en stor exportartikel. I övrigt så kan man väl säga när man projekterade den här hamnen så hade man satt kostnaden till 4,5 miljoner och när projektet var klart så gick det på 3,8 miljoner och vilket projekt går runt på det idag att man tjänar pengar på ett projekt, man ser det här i Göteborgslänken om man tänker på det nu. Ett annat perspektiv man kan säga 3,8 miljoner det är vad en lägenhet kostar här nere idag.

Kvinna: Då gick det inte en färja här nedanför.

Y: Jo det gick två färjor, en personfärja och en färja för gods som hette färjan 1 och byggdes på Eriksberg och den kallades hästefärja i folkmun. Det var bönderna som åkte över och kolbilarna..okej

Man: Får jag ta o prata en stund? Det huset som ligger här nere kallas för Dalaberg om jag vet rätt. Det var så vi lyckades freda bebyggelsen. Den ligger på en bit mark som var privatägd som inte varvet ägde.

Kvinna: du får komma närmare, det är ingen högtalare..

Kvinna: Det hör inte..

Y: Du får prata här.

Man: Hörs det nu. Huset nedanför heter Dalaberg, det var det enda huset som låg på privat mark som inte varvet ägde och en dag så bodde jag nere på förmansgatan, det var 1965-66 ungefär med min flickvän och så gick vi upp hit och tittade för det hörde till att man gick upp hit och visade utsikten då. Då står Hulda om jag kommer ihåg namnet rätt, och pratade med sina anhöriga att imorgon ringer jag brandkåren för jag vill elda upp huset för jag flyttar till kyrkbyns ålderdomshem och det råkade vi unga höra så här och tyckte att nej men det är väl bra synd så vi fick träffa henne på kyrkbyn och min flickvän hade lite mer pengar än vad jag hade, fick lova att köpa det, det var så det började och sedan fortsatte jag med huset här uppe. Vi hade mycket tidningsartiklar efter Evert Taube och vi gjorde den här utställningen tillsammans med Chalmers en arbetsgrupp i huset då och till slut så vände det. När det inte blev aktuellt att bygga varvet som skulle gått rätt in här så man kunde skickat ut båtarna rätt ut så, så började man tycka att nu är det dags att börja rädda bebyggelsen för gott så sett då. Det är min bit av historien kring det hela.

Kvinna: det var tur att du var med där!

Y: Vi går vidare, fortsätter här för backen. Ni hörde några gånger om Evert Taube. Han stod på denna platsen, här stod den ”Om detta berg sprängs för snudd vinnings skull så blir det en internationell skandal som kommer att brännmärka Göteborgarna” och varför sade han så? Jo berget skulle sprängas bort. Lindholmens varv ville växa, Götaverken hade börjat projektera Arendalsvarvet här ute och Eriksberg, de sträckte sig från Sannegårdshamnen ut till Färjenäs, d.v.s. ut till Älvsborgsbron i stort sett trots att de samarbetade med några varv nere i Portugal och byggde båtar och de andra svenska varven, orderböckerna var alltså knökfulla för att uttrycka sig på Göteborgska och det kunde bara gå uppåt hela tiden. Det fanns liksom inget nedåt och bara några år senare så fanns inte varven, det gick väldigt väldigt fort och när Evert Taube hade stått här och sagt detta så fick han med sig det övriga kultur Sverige Harry Martinsson och lite andra författade och kulturarbetare plus att de fick med sig tidningskungen i Göteborg då och började skriva artiklar och de skrämde väl kommunfolket lite grand så de blev lite lösa i magen så att de fick tänka till mer än en gång och så blev det kvar här och då bildades föreningen Rädda Slottsberget tror jag den hette från början eller lite så och man började göra manifest och jobba och slita för att få friköpa det här berget. Det förhandlades länge och var svettigt och dant så att de boende vid den tiden, de köpte berget för cirka en miljon kronor om man slår ihop alla, det fanns lite olika pris på olika fastigheter men det var så det gick till. Och några år senare så slutade de bygga båtar och lite längre fram så stängde de hela varvet där nere. Det var reparationer och lite underhåll i Sannegårdshamnen och ni vet hur det har gått med varven i Sverige, det finns Götaverken reparation finns kvar som reparerar lite fartyg.

T: En liten detalj bara jag ska bara visa den medeltida delen. Nu har vi gått längs muren där kan man säga och ned för backen så det är den gamla ingången till den medeltida borgen så då låg båtarna här nere då, hamnläget, så man kan förhålla sig även till den äldre tiden.

Y: På senare delen av 1800 talet så låg ett varv till här på Lindholmen och det var Lundby mekaniska verkstad låg här, de hade gjuterier uppe i slänten här och byggde båtar, de byggde bogserbåtar, sammanlagt byggde de 60 bogserbåtar, sammanlagt byggde de 60 bogserbåtar som låg här men det brann någon gång på 1930-talet. Jag har inte berört idrottsrörelsen men i alla arbetarstadsdelar så fanns det en stor idrottsrörelse, fotboll, bandy, bordtennis och allt vad det nu var och något annat som fanns på Lindholmen så var det Lindholmens seglarklubb. De höll till där ungefär vid Per Kirkegårdsstatyn där, där hade de sina fina kosterbåtar och Lindholmens seglarklubb är inte så känd men däremot seglarklubben Fram är känd, det gick över i den sedan och blev seglarklubben FRAM, jag tror den finns fortfarande.

Publik: Jajamän.

Y: Nu ska vi knalla bortåt här i gen. Kommer ni ihåg att jag berättade när vi var där uppe om 16 svåra kanoner. 1992 där jag var ute och gick med hunden en kväll då hittade de en kanon där de höll på att gräva för centralvärme ner till älvstranden där och då hittade de en kanon och jag tyckte väl då att den kanonen borde man ställa tillbaka till slottsberget, det var alltså en av 16 kanoner så att hör du nu Tom vad jag säger? Jag är engagerad i Slottsberget, jag bor alltså på slottsberget och jag var engagerad i boföreningen där uppe, jag var ordförande då så jag tyckte liksom att kan man inte sätta upp den kanonen där igen? Den har ju ändå funnits där så jag kontaktade museet då och lite folk där inne och sa det att kan inte vi få tillbaka våran kanon men det gick inte. Och jag hade ju pratat lite grand med (…) här nere på Lindholmen om de kunde tänka sig att göra en lavett eller vad det nu kan heta ett fundament, jajamensan det kunde de mycket väl tänka sig att göra. Men museet kunde inte tänka sig att släppa kanonen. Men kanoner finns på Lindholmen fortfarande och det är jag väldigt glad för att det finns på Lindholmen det är bara det att den ligger i en källare nere på Polstjärnegatan, den syns alltså inte för allmänheten men den finns på Lindholmen och nu tänkte jag när jag går här ihop med arkeologen Tom Wennberg så då kan ju han hjälpa oss att få tillbaka våran kanon.

T: Jag säger så här bara att jag tycker det är en ädel sak men den måste konserveras, den kan ju inte rosta bort på 10-15 år det är det inte värt utan det måste finnas en garanti att den håller..

Man: Kan man inte göra en replik?

T: Det kan man säkert göra men då är vi inne i andra pengar, det handlar bara om pengar här.

Kvinna: Var finns de 15 kanonerna då?

Y: De ligger här.

Kvinna: Är det säkert?

Y: Jag är helt övertygad om att de välte över alla 16 kanonerna hit så det är bara att gå och hämta dem.

Publiken: Gräv..gräva här

Y: Jag har alltså dokumenterat kanonen för jag var hemma och hämtade kameran och fotograferade den och jag tog om det fotot så att..

Y: Här på den här tomten som är bakom ryggen på mig ungefär från gångstigen där nere och upp till gatan där uppe, där låg Gahms väskfabrik. Gahm började i Lundby by, uppe vid kyrkbyn där uppe, började bygga väskor eller göra väskor i en liten vedbod och sedan flyttade han hit på 1800 talet och gjorde väskor och nu har jag träffat lite annat folk i veckan och de berättade om Gahms väskor, det var ju jättefina väskor. Jag har sagt som så att det var galonväskor som de gjorde resväskor, de gjorde jättefint hantverk och var kända över hela Sverige. Hade affär i Stockholm fick jag lära mig här om dagen. Fram till 1960 så var huset nästan tomt men då tog Lindholmens varv över det och gjorde industriskola så det fanns då. Och vad man kan säga om Gahms fabrik det är det att det var en kvinnoarbetsplats, det var ungefär 200 anställda och merparten av dem var kvinnor och det var väldigt ovanligt på den tiden att kvinnorna jobbade utanför hemmet men de jobbade här, de sydde väskor, gubbarna som jobbade, de jobbade på lagret eller var tillskärare medan kvinnorna sydde. En annan arbetsplats på Hisingen det var Rörstrands porslinsfabrik som låg nere vid Kvillebäcken, det var en stor kvinnoarbetsplats också. I övrigt kan man läsa lite grand om fruar på Lindholmen de sydde, var hemmasömmerskor som det kallades, de sydde för Vettergrens och sydde hemma och sedan så rodde de över det till Vettergrens som ligger på ja i stort sett på andra sidan Älven här.

Man: Fabriken hade vi tänkt att den skulle vara kvar när vi höll på med olika planer för berget och Lindholmen. Det som hände var att 1969 den stormen som var då, då blåste plåttaket av för ungefär som man öppnar en konservburk, hela taket rullar rätt in och sedan in i elledningarna och då var det kört s.a.s. det kostade då för mycket s.a.s. att underhålla det eller inte så att det var dödsdomen åt fabriken, om jag förstod rätt då.

Y: Vi går vidare. Man kan prata om Lindholmen ur många olika perspektiv. Det här är alltså ett av fåtal hus som är bevarade. De här husen byggdes av arbetarna själva på Lindholmen, ni kan tänka er att de jobbade 64 timmar i veckan och fick tid att bygga hus, det är självbyggerihus, det är alltså ett åttamanna hus och där ligger ett i tre våningar i trä. Tre våningar, det byggdes bara utanför Göteborg. Här byggde man sådana här hus som ligger där, det är landshövdingehus, ni vet landshövdingehus det är sten första våningen och två andra våningar. Alla husen, normal sett så hette husen första roten, andra roten och hus nr 30, 40 o.s.v. men de användes nästan aldrig, jag vet inte, möjligtvis brevbäraren använde de orden. Annars så hade de namn, det var svarta havet, det huset var rike mannen och fattig Lasarus och historien säger det att det var en gubbe som ville göra huset lite finare så att jag sa att då är du en rik man och så blir det rike mannen och fattig Lasarus. De här husen som ligger där det är Älvsborg 1,2,3 och Annehöjd, det huset ni ser bakom där det är ekohus som byggdes för ett antal år sedan.

Kvinna: (…) de här är gamla, husen?

Y: Inte de bakom här, de brann av, 1982 så brann ett helt kvarter.

Kvinna: Det var väldigt skruttigt här uppe ett tag.

Y: Ja det var så sunkigt vet du..

Kvinna: Mycket gamla bilar som bara stod och..

Y: Ja och fylla och prostitution.

Y: Jag ska prata lite grand om affärer. Det fanns ungefär 70 affärsrörelser på Lindholmen på den tiden. Det var speceriaffärer eller matvaruaffärer, skomakerier och skrädderier och man kunde hyra packare och sådant. Det här äg Agdas mjölkaffär, det är en storlek på ett hus, det är inte så jättestort.

Kvinna: När du säger den här tiden är det 1930 tal eller?

Y: Nej det är tidigare men de höll ju på fram till 30-40 talet.

Man: När de byggde, de gjorde en förening först då eller?

Y: Nej de lånade pengar, var och en lånade pengar.

(…)

Y: Ja visst, de fick stå för hela kostnaden, det var en del, de kommer från Tjörn och Orust folket.

T: Det här är ettan som är här, en plan som ska byggas, den här är under beredande, jag minns inte exakt vad det är men det är något stort projekt. Det kommer att dölja denna bebyggelsen. Man kan förvarna om man tycker något eller har en åsikt eller så där så får man vara med när planen är på väg in.

Kvinna: Är det här (…) husen?

T: Ja hela tomten ska byggas igen.

Kvinna: Det har lagt igen den?

T: Ja men varenda tom yta i Göteborg ska byggas. Det är krav på bostäder, det måste fram bostäder.

Y: Akta er för bilar!(En bil kör, trafik m.m.) Nej det kommer nog sedan.

(…)
Man: det var ett jävla väsen.

T: Ja nu i detta skedet, det andra vet jag inte men det kan ju hända vad som helst.

Y: Det var tvättinrättning, kemtvätt, Tiptop kemtvätt låg där.

Y: Jag har pratat lite grand om affärer, och när man pratar om affärer så fanns det banker. Det fanns två banker på Lindholmen, en Göteborgs bank där de lånade pengar och en annan bank som var en pantbank som låg vid sjömans hus där man också lånade pengar och när jag har läst på lite grand vad man lånade på så kan man inte förstå hur många gånger frun kunde låna på sina vigselringar, hämta ut dem och lämna tillbaka dem. Man kan läsa också att ett sett linnelakan kunde man låna på, då fick man 8 öre och jag vet inte vad ett set är men i moderna termer så är det ett överlakan, ett underlakan och ett örngott och det var vad man lånade på. Det var fruktansvärt fattigt på Lindholmen på den tiden, de fanns alltså inga kontakta pengar, man betalade hos handlare, det gjorde man på så sätt att man hade en svart bok där man skrev upp vad man hade handlat och så när gubben kom hem med löningen på fredag så var man inne och betalade, sedan var det dags att börja om på måndag igen om då gubben kom hem med lönen för det var inte alltid han gjorde det för att lönen hamnade på någon av krogarna, så var det på den tiden. I stort sett i varenda affär kunde man skriva på den svarta boken, utom på konsum som låg här, där fick man betala med kontanter.

Man: En sak med fattigdomen, man fiskade kol på nätterna med hovar efter kajorna i kolhamnen så sett, det fick man inte göra men polisen såg mellan fingrarna med det och de berättade för mig också att på söndagarna så vilade man hela söndagen för att de åt ingenting för att spara pengar, alltså orka med vardagsjobbet och det var tufft.

Y: Vi går vidare. Det var min skola som jag gick hit i 3:e klass från Bräcke, den nya fina Bräckeskolan med vatten inne och toaletter och allting och kommer hit där vi eldade med kol på vintern och dass på gården så det var lite tufft. Nu går vi till höger här.

Y: Det här är nya Lindholmskolan, här fanns det biologisal och kemisal, här fanns även tandläkare och även skolsalar.

Kvinna: Det är skola nu med?

Y: Det är skola nu med. Jag vet inte, en friskola av något slag som jag inte vet.

Kvinna: Samtidigt som tegelskolan? Den ser äldre ut.

Y: Den byggdes 1887 och den 1913.

Y: Vad kallar man tegelskolan?

Y: Mjölkeflaska.

Y: Vi ska bara göra ett kort stopp här, här finns skålgrop från bronsåldern, jag vet inte om Tom har något att säga om det, att det finns skålgropar här från bronsåldern.

T: Det finns inte så mycket att säga om dem men de är som sagt 3500 år gamla men vi vet väldigt lite om vad man gjort med dem men de ligger ofta i fina utsikter och så där, monumentala lägen och är ofta förklarade som någon slags rituella.. i något rituellt sammanhang. Offrat saker kanske men man vet inte, det är vad man kan säga, de ligger också ofta utmed kusterna runt från Göteborg, runt hela Sverige och uppåt Stockholm, de finns överallt.

Y: Nu är vi inne på nya Lindholmskolan. Den byggdes 1913, i folkmun så kallas den för mjölkflaskan och det var en fin skola, det var varmt och kallt vatten och det fanns allting, skolkök och varmbad låg i och för sig där. Det fanns ett varmbad i källaren och gymnastiksal och så och jag vet inte om ni kommer ihåg de här kollektiva baden när man satt i kar och blev skrubbade på ryggen och det värsta var ju när man hamnade längst ut för då kom badtanterna med ja.. tegelsten och stålborste och allting sådant där och skrubbade en på ryggen. Det fanns även en bassäng här nere, bassäng och bassäng, hoppade det i fyra pojkar så var det fullt men det var i alla fall en bassäng men den var uttömd när jag gick här på 50 talet så vi fick gå upp till Rambergskolan och bada.

Man: Varför kallas den för mjölkflaskan?

Y: Den ser väl ut som en mjölkflaska, jag kan bara gissa.

Man: Om ni tänker mjölkflaskor, det fanns runda men det fanns också fyrkantiga mjölkflaskor så det såg ut som locket (…).

Y: Vi går vidare. Nu kommer vi in på Släggaregatan, här är i stort sett alla husen bevarade och vad man kan titta på med de här husen, de är alltså tre våningar i trä och de bygges alltså för att före 1906 innan det blev inkorporerat med Göteborg och det här är väl Marias hus tror jag detta heter. Här finns amerikanarens och här finns barnmorskans och gjutarens och släggans och lite längre ner här låg ett hus som hette hemmagiftas så att det var sådana namn man hade.

Y: Vi fortsätter framåt här. I stort sett så har vi kommit fram till resans mål men jag stoppar den lite grand här för att vi kommer inte att gå in på Aftonstjärnan, Aftonstjärnan kommer att ha en egen visning så småningom här men jag vill berätta om det här glashuset som är här ute, det var alltså en gård från början men från allra första början när man byggde huset 1902 så var tanken att man skulle ha ett sådant här glashus men pengarna räckte väl inte då så för ett antal år sedan så beslutade Aftonstjärnan sig för att göra detta och det var inga problem att få detta gjort eftersom det finns på originalritningarna från 1902 så projektet hette VC på Svalen och det är efter en Kent Andersson historia..

Kvinna: Kristallkronor där.

Y: Ja det är fint.

Kvinna: Det var mycket folk som bodde där nere på Svanen och där nedanför.

Y: Ja det finns ju inget mer kvar där nere.

Kvinna: Det bodde mer folk där nere än här uppe.

Y: Där nere jag, på vassen ja.

Y: Nu går vi till höger här har vi papegojas hus, Fjällmans ja. Nu har vi kommit fram till slutet på resan det är alltså en loppis, det sa man i folkmun det var en biograf och sedan en teater, huset är som jag sade från 1902. Det låg ett hus här från början som byggdes på 1800 talet. Aftonstjärnan var alltså en nykterhetsrörelse. Den började nere på bonnabacken i Helgessons vedbod men det var för kallt där på vintern så då byggde de ett eget hur här som låg på denna tomten men det brann ner. Det sägs för att man hade ju inte elektriskt ljus på den tiden så man hade karbidlyktor och karbid bildar gas när man blandar det med vatten så det brann ner och på rekordtid så byggde man upp det här huset, så så är det. Vill ni gå på visning på detta huset så får ni gå dit vid ett annat tillfälle. Nu tackar jag för mig.

(Applåder.)

Bild från Gamla Lindholmspojkars arkiv


Stadsvandring Lundby, Gamla Lindholmspojkar, Lindholmen